Trevlig Valborg på er!

Här har vi haft ösregn i ordets rätta betydelse och Christchurch har än en gång varit totalt översvämmat. Man vet knappt om man ska skratta eller gråta när man ser hur stora delar av stan ligger under vatten, men en ska är säker; vi är tacksamma över att vara lantisar.

Mitt i allt elände behåller kiwisarna sin humor och när ovanstående bild visades på TV var reporterns enda kommentar; "hoppas de har försäkring!". 

Man förstår att vägen är avstängd...

Ibland är det oerhört praktiskt att ha fiskarbyxor!

Ankorna verkar rätt obekymrade.

Nu skiner i alla fall solen igen med knappa tjugo grader ska väl även stadsborna snart kunna gå torrskodda till jobbet.

Ha det toppen där uppe, och grattis Kungen!

ANZAC Day

Idag är det ANZAC Day, en dag som är lika helig som långfredagen här; inga affärer är öppna och folk går man ur huse för att delta i ceremonier där alla soldater, både döda och levande hedras för sina insatser.

Man kan säga vad man vill om kiwisar, men de är grymt bra på att visa sin uppskattning!!! Idag kommer det att framföras hakas landet över, och det är inte troligt att ett enda öga kommer att vara torrt,

Solen skiner, fåglarna kvittrar, och vi är tacksamma över att få leva i ett så fredligt land.

Kia Ora!

Glad Påsk!

Inte Påskön, men väl längs stranden i New Brighton

Här vräker regnet ned och man trodde väl inte att det kunde finnas så mycket väta att krama ur en molnmassa, men där hade man fel.

Nåja, inne är det sol i sinnet och i morgon ska vi fira påsk med en hel bunke trevliga människor här. Förberedelserna för att få till ett svenskt smörgåsbord har varit lika intensiva som alltid och lyckan blev stor när det damp ned ett paket med femminuterssill och annat gott från Sverige att höja stämningen med. (Bamsetack till Jan & Majsan!)

  I veckan som gått lyckades vi få tag i laxsida, så nu är där gravlax under tillagning i kylskåpet.        Kycklingleverpastejen är kryddad med whiskey och grönpeppar, Brantevikssill är inlagd, senapssill  och påskmust inköpt från Svedala och idag rullas det köttbullar till ett regemente. Med Janssons,    ägg (så klart!!!), Kalles och lammstek och en massa annat gott ska vi nog må som både prinsar och  prinsessor när vi fyller bukarna.

  Från oss alla till er alla:

 Glad Påsk!!!

Tekniken har inte varit med oss men nu blir det uppdatering

Förra veckan var Anya med tre kolleger på sektorresa till Bay of Plenty. De samlades på morgonen för avfärd till flygplatsen där Christchurchs nya torn lyste i blått. Vackert!

Efter incheckning och en hel del dividerande med Jetstars personal om huruvida någon av flygledarna kunde sitta i cockpit eller ej nöjde de sig med att ansluta till övriga fylet och helt enkelt slöa under den dryga timme det tog att flyga upp med en Airbus till Auckland. Efter landning ville piloterna gärna småprata lite, men sent ska syndaren vakna och för sent var det för de två uniformsklädda för flygledarhögen hade bråttom att plocka upp hyrbilen och fara vidare till Tauranga.

Först fikastopp så klart...

Väl där köpte de med sig en bunke fikabröd och for upp till tornet för att umgås lite med de lokala grabbarna och se hur de hade det.  

Utsikten var det verkligen inget fel på och solen gassade som bare den.  

Segelflyg pågick för fullt och linjeflyg kom och for igen. Ett par timmars småprat fick räcka, sen var det dags att installera sig på hotellet och tvätta bort resdammet.

Tauranga har en massa trevliga restauranger och det tog en god stund innan fyra bestämda viljor kunde enas om en turkisk restaurang längs huvudgatan. God mat, mycket mat och en hel del öl konsumerades, allt tillsammans med tornpersonalen - kul!

Att vakna upp till den här utsikten är inte fy skam! Det är inte svårt att förstå att Tauranga är ett populärt ställe för folk att pensionera sig på.

Efter frukost var det dags för avfärd igen. Med en temperatur på 25 och gassande sol utan ett moln i sikte är man mycket nöjd över klimatanläggning i bilen, och den fick gå hårt. Första stoppet var Okere Falls, strax norr om Rotorua.

Väldigt vackert, och väldigt illaluktande då vattnet innehåller en hel del sulfater. Vulkanisk aktivetet är spännande!

Mer fikabröd inhandlades sen for de upp till Rotorua-tornet och pratade med unge herr Sam vilken hade pilot på besök också. De fick se en Convair dra iväg, räddningshelikoptern träna vattenbombning, linjeflyg komma och gå och njuta av väldigt vacker utsikt över Lake Rotorua och med sin Mokoia Island.

Rotorua är ett väldigt bra ställe att befinna sig på om man vill dra ned på matintaget: lukten av ruttna ägg stimulerar inte precis hungerkänslan så gruppen for vidare för att luncha på mer väldoftande ställe.

I Paeroa blev det stopp för fotografering av den i Nya Zeeland världsberömda läskeflaskan.

 

Sen var det dags för besök på CTC Aviation i Hamilton, landets och faktiskt en av världens största flygskolor med drygt 40 flygplan, närmare hundratalet piloter anställda och med en anläggning som drivs mycket professionellt. Här tränas piloter för att sedan jobba på några av världens stora flygbolag.

En titt i simulatorn. Mycket smidigt att eleverna kan träna där innan de blir bortkollrade av flygledarna ute i verkliga livet.

Med fikabrödet i högsta hugg klättrade den lilla truppen sedan upp till kollegerna i Hamiltontornet, vilka hade så mycket att göra p g a tidigare nämnda flygskola att inte ett ord kunde utväxlas under första halvtimmen. Men när det lugnat ned sig lite blev det kaffe och cupcakes.

På kvällen slöt alla upp för pubrunda och den avslutades inte förrän långt in på småtimmarna då alla knallade tillbaka till hotellet för välbehövlig sömn.

Sen var det slut på sektorresan och fyra mycket nöjda flygledare for iväg med bilen till Auckland för hemfärd med Jetstar igen.

Nere hos Emilia i Dunedin är det mycket bus som pågår: så här kan man ställa till det för sina kamrater om man är på det humöret...

Ett paket fyllt med svenska läckerheter damp ned hos studentskan till hennes stoooora lycka och farmor och farfar ska ha ett bamsetack för det!!!

Under gångna helgen var det ölfestival i Christchurch, en tillställning som lockade tusentals människor till Hagley Park för att prova öl från olika delar av planeten. 

Och vi var så klart där!!!

Jodå, det fanns mat också...

 

Och roliga gubbar...

Och en kylväskebil!!!

Om ni klickar på bilden förstoras den. Läs tröjtexten!

På scen stod diverse lokala band och ljudteknikerna var som vanligt urusla, men det spelar väl inte så stor roll om man bälgat i sig en massa humledryck.

Mi-6, övervintrande band från 80-talet visst. Inte alls tokiga!

Det var nog för väl att det hela stängde ned klockan sju på kvällen för vid den tiden var det mer än en som provat alldeles för mycket dryck. Men allt gick lugnt och städat till som det alltid gör här, och inga våldsamheter bevittnades alls. Tvärtom är ju kiwisar ett väldigt fredligt folk och de flesta gick nog helt enkelt hem för att somna i soffan.

Hannes har införskaffat ny bil. Toppfarten är nog en bra bit över två hundra, men det vågar vi inte mer än spekulera i.

Första veckan har passerat utan en enda fortkörningsbot, det är bara att hoppas att det håller i sig....!

Det har varit en intressant vädervecka

Cyklonen Lusi har nämligen dragit in från norr men turligt nog orkade hon inte längre söderut än Marlborough Sounds så vi här nere kom lindrigt undan. Varmt som bare den blev det dock, och gräsmattan är grönare än någonsin. Hästarna och fåren är helnöjda!

Sen har det varit upp och ned med vädret, med hög luftfuktighet och en massa flygfän, allt mycket ovanligt för Canterbury.

En enda har varit och tittat på hästarna och det var då en som ville se Culan. Det gick väl så där när hon provred; stackars Culan gjorde bra ifrån sig men blev minst sagt förvirrad över alla motsägande signaler. Hur som helst blänkte hästen och var stassad till tänderna med nyputsad skinande utrustning, så bättre visad häst lär man få leta efter. När spekulanten ridit färdigt hoppade Anya upp och hästen gick som en klocka i sin bästa form någonsin. Det var nästan så att svenskan tappade hakan när Culan seglade fram i väldigt vackra rörelser utan minsta tendens till att falla ur. Spekulanten blev djupt imponerad, vi får hoppas att hästen får ett trevligt nytt hem.

Emilia lyckades med konststycket att bli inlåst på universitetsbiblioteket vid stängningsdags klockan 23 här om kvällen. Som väl är fick hon tag i vakten vilken så snällt släppte ut den flitiga studentskan så hon slapp tillbringa hela natten i en fåtölj. Man får säga att hon har nära hem i alla fall med ca tjugo meters promenad från universitetet till hennes bostad. 

Så här ser det ut när man hamnar i rusningstrafiken till stan på morgonen och det var precis vad vi gjorde igår. Anya skulle nämligen få vård i full karriär då det hittats en misstänkt polyp och cancervarningen inte var att leka med. Så det vart till att fara till alldeles nya flashiga sjukhuset i stan för behandling. Väl på operationsbordet stod ingen polyp att finna och alla var nöjda med det falska alarmet. När blodtryck och puls redovisades var värdena så bra att sköterskorna tog om dem flera gånger för att kontrollera att det inte var felmätning. Det är då man blir nöjd över att träna som en liten illler.

Vi lyckades beställa både lite sill och must att frossa i till påsk. Nu blir det spännande att se om vi kan sno ihop lite påskgodis och annat också. Idag börjar jakten på servetter.

Ha det toppen där uppe!

Äggtjuv!

Någon snor Agdornas ägg, frågan är vem? Det hela är mycket mystiskt, men vi misstänker att det är en råtta i farten. Fällan är gillrad och vi hoppas på fångst. Äggtjuvar må giljotineras! Och vad gör katterna när man behöver dem? Jo, mumsar på kaniner för glatta livet!

Sommaren går mot sitt slut och det är kyligare på nätterna, vilket är perfekt om man vill få en god nattsömn. Inga problem med att torka tvätten på torkvindan dock: solen gassar som vanligt och det bränner bra även i skinnet.

Påsken närmar sig med stormsteg, så förutom att spara ägg är det nu dags att se om vi kan få tag i lite sill och annat traditionsenlig mat att sätta på smörgåsbordet. Mums!

Efter regn kommer solsken

Igår var solen tillbaka med full kraft, och hästarna stod och tryckte vid grinden på morgonen för att bli avklädda. Och när täcken kommit av gav de varandra en rejäl omgång kliande med tänderna, gött!

Agda 1-7 gick på promenad med Bosse i solskenet, passade på att pressa ut några ägg, fårskallarna torkade upp och livet var åter ett mycket behagligt sådant på denna ö i Stiiiiilla Havet.

Man vet att man bor på en ö i Stilla Havet när vädret slår om på en kvart

I måndags hände just det och vi gick från värmebölja till värsta busvädret på hundra år inom loppet av minuter. Stora delar av Christchurch översvämmades då regnet vräkte ned och våra stackars fyrbentingar fick vippas in i vintertäckena.

Den här killen har prioriteringarna klara för sig: han var ute och köpte hem ett flak öl i våtdräkt. Hahaha.

Skam den som sätter sig på soffan p g a väder: här blev det andra bullar av.

Brrrr

Idag blåser här snorkalla vindar från Antarktis och som vanligt får vi låsa ytterdörren för att den inte ska blåsa upp då den vetter mot söder och dörren leder inåt. Är man tacksam över att man har tak över huvudet eller? Prognosen säger kraftigt regn för morgondagen, brrr....

Annat var det på stranden strax norr om Dunedin (se länk)...

Warrington Beach

Lite om livet i Dunedin

Emilia tillhör ett av tolv möjliga college i Dunedin, och fördelen med det är att man får studiehjälp, deltar i en massa sociala aktiviteter och som i Emilias fall även lagad mat, vilket väl får anses som rätt trevligt när man är förstaårsstudent.

Bor man på college kan man antingen hamna i korridor i massiv byggnad, eller så har man flyt (som Emilia) och får bo i ett hus med upp till fem andra studiekamrater, med eget kök, vardagsrum, badrum och allt som hör till. Kändes faktiskt riktigt trevligt! Inte blev det sämre av att huset i fråga ligger ca 20 meter från universitetet. 

Så nu är det föreläsningar allt ifrån klockan åtta på morgonen till sex på kvällen fem dagar i veckan, sen är det sociala aktiviteter, läxläsning, lab, träning (fritt medlemsskap i landets flashigaste gym ingår minsann) och tiden lär rinna iväg kvickt som ögat.

Finns det tid över kan man ta sig ned till havet och njuta av följande utsikt: